Kontraster

Kontraster. Jag älskar dom. Det gör att jag ser olika sidor av livet. Då växer jag. Det gör att jag uppskattar livet.

I somras bestämde jag mig för en "utesittning". Preparerad med vedträn och sovsäck cyklade jag iväg. Förväntansfull för en natt i naturen. Jag badade och eldade. Det var en jättemysig kväll. Men när natten kom, så frös jag och fick inte många timmars sömn. Lite mindre mysigt. MEN! Istället för att bli en surtant mig så kände jag en otrolig tacksamhet för att jag äger ett hem, med en skön säng, med ett varmt täcke. Ja, ni förstår säkert vart jag vill komma. Jag kan helt ärligt säga att jag nästan blev lite glad, när jag låg där och huttrade. Det var som att WOW så bra jag har det! Den känslan omfamnade mig med värme och lycka.

Det här med ett medvetet mindset är så viktigt för mig. Livet blir helt enkelt lättare att leva om jag lär mig att behandla alla stunder och upplevelser med uppmärksamhet och tacksamhet. Besvikelser och misslyckanden påminnelser mig om vad som är väsentligt. För mig är det att utvecklas och växa som person. Det är att leva mitt liv så bra det bara går. Livet är kort och jag försöker fylla det med saker som gör mig medveten. Jag vill hela tiden lära mig mer. Så länge jag är nyfiken och kliver ur komfortzonen, så lever jag. 

Om vi slår ifrån oss allt som är jobbigt, kallt, frustrerande och ansträngande. Om vi bara lever upp på den där härliga sommardagen på semestern och bara alla behagliga, bekväma stunder. Då blir livet ganska kort. Och ganska "litet" väl?! Livet "ska levas" oavsett och varför inte leva varje stund av det?

Självklart kommer det att bli fler utesittningar för mig. Men med ett varmare underlägg ;) 

Allt gott/Lisa