Kliv ur normboxen

Så om alla omkring mig skulle tycka jag var tråkig för att jag lägger mig tidigt? Vardag som helg. 

För det första så tror jag det där är gamla vanor. Gamla präglingar. Sociala präglingar. På helgen ska vi dessutom sitta uppe ännu längre, för då har vi sovmorgon dagen därpå. Kanske för att det visas en bra film sent eller att det känns lyxigt att få sitta uppe länge eller så ska du ut och slå klackarna i taket ;) Om jag tänker tillbaka på mig själv så var det nog känslan av att jag var ledig och jag ville njuta av det. För mig blev det att jag satt uppe alldeles för länge. Sömnen blev si så där och hur söndagskvällarna blev behöver jag inte ens gå in på.

Och för det andra! Vad händer om vi vänder på det? Om jag skulle tycka att alla andra är så tråkiga som vill sitta och stirra på en dumburk. Hur kan man vilja sova bort sin bästa tid på morgonen? Tänk om jag skulle säga till min man: "Nu tycker jag att vi ska lägga oss senast 20.30 och kliva upp 05.00, det är sååå mysigt".

Det skulle jag aldrig göra för jag anser att var och en måste få välja själv. Min man är van vid mina idéer och infall (dom kan vara många och galna) Han vet också att jag är vuxen, en fri själ och kan ta egna beslut. Precis som han också är. Fri att få göra det han mår bra av. Vi har hittat en fin vardagslunk. Jag får mina tysta, lugna och kreativa morgnar. Han sitter ibland uppe och kollar på nån film med pangpang, brumbrum. Vi accepterar varandra. Är inte det vad vi strävar efter i livet? Att få vara fria och accepterade precis som den är vi är. 

Men vad i hela friden gör jag på morgnarna då?? Det berättar jag om imorgon :)